Tror inte jag sett dig på tre år. Igår mötte jag dig, du presenterade mig som din dotter. Well im not.. im so sorry dad. i dont need you. I alla år har jag byggt på såret som aldrig läkte ordentligt. Igår rev du upp det. Kändes som att man fick en kniv i magen som långsamt sprättade upp hela mig.

Jag har en annan pappa som jag stolt säger pappa till. Han som alltid funnits där för mig.
Den pappa med stort P är den enda jag behöver. Jag älskar min familj så som den ser ut idag.
Utan er är jag nollställd, tom och ingen alls.