Enda sen den dagen han försvann ur mitt liv så har han ändå funnits där i bakhuvudet. Jag har till och med drömt om honom flera gånger där jag ställer frågor som aldrig kommer att få bli besvarade på riktigt. Om jag skulle säga att jag inte brydde mig så skulle jag ljuga, jag är besviken så det är klart jag tänker på det då och då.

Exempelvis hur kunde han stå och ljuga för sin tjej (som han har barn med) rätt upp i ansiktet att det är jag(?) som mer eller mindre stalkar honom? Att jag är knäpp och har problem? jo jag har jävligt stora problem, mitt stora ilandsproblem idag är att min mascara är slut och att jag måste till Kicks imorgon för att köpa ny, så stora problem har jag haha!
Men seriöst,  Varför ha kontakt med en människa i nästan 6 år om man tycker något sådant? Herregud vem är knäpp egentligen?

Och sen att han ville stå och skylla allt på mig när det var han som hade satt sig själv i den situation han var i. Det var inte jag som ville hålla MIG hemlig för flickvännen och hålla undan att dem skulle ha ett till barn ihop som hon sen berättade för mig. Är det inte sådant man säger till varandra om man har kontakt varje dag i nästan sex år? är man inte stolt och vill berätta att sin nya unge är född?

Och sen att hon står fortfarande och smsar mig och undrar om han och jag fortfarande har kontakt, och så skriver hon till mig att hon själv undrar varför hon är kvar hos honom :S
Det är deras liv, jag är ingen terapeut! Jag vill inte vara ett kort i deras spel till familjeliv. Känner inte ens människan och jag känner defenitivt inte honom.
Hela den mannen är ett mysterium.

Nya hårfärgen blev såhär efter ett tag! Snyggt va?