Jag hatar lov. Alla träningar är nerlagda fram till vecka 2 och ridningen kommer inte igång förren på fredag. Jag känner hur julmaten och allt godis sätter sig fast på kroppen, även om jag promenerar och halvtränar lite smått hemma med hantlar osv.
Eftersom jag inte mår bra av att bara sitta still så har jag drömt mig bort och verkligen längtat till fredag då ridningen börjar igen. Upp i sadeln efter 2 veckors lov. Underbart.

Men eftersom jag legat och tänkt och längtat så mycket så drömde jag en mardröm natten till tisdagen.
Det var fredag, jag sprang runt i huset och slängde på mig ridkläderna (som det alltid brukar vara), jag sprang fram och tillbaka medan hela familjen låg i mamma och pappas sovrum.
Jag vet att jag pratade med familjen samtidigt som jag sprang runt så tänkte jag att det är mycket lättare att stå vid dem och prata så dem hör mig. Så jag springer mot deras sovrum, samtidigt som jag försöker få på mig ena ridstrumpan och någon sekund senare så halkar jag på mattan vid hallen/köket. Jag slår i så hårt att jag bryter foten. Allt gå så fort och plötsligt var jag på sjukhuset gråtandes och hade jätteont och doktorn kommer med röntkenbilderna och säger att jag inte får träna eller göra något aktivt på MINST 4 veckor. Jag var körd.